Kärlek och Hosta kan inte döljas

Ligger hopkurad som en boll in till kalifa
i sängen. Han sover redan men jag kommer nog inte kunna somna på ett tag..

Ligger bara och tänker på en enda sak..
Morgon dagen...

Enligt många så kommer jorden gå under, antingen inatt eller imorgon under dagen.. Visst låter de löjligt?
Men känslan jag känner är; varför tror så många på det om de inte skulle finnas en liten liten chans att de stämmer?! Innerst inne tror jag nog inte på det. Men det är min rädsla för döden som tror på det.

Enda sen jag var liten har jag haft en stor rädsla för döden. Det började som mardrömmar, sen till tankar och sen till ren rädsla.
Det finns många nätter i månaden då jag kan gråta mitt i natten pga massa tankar om döden.
Min hemska syn på döden är att allt blir svart. Men slutar leva detta älskvärda liv. Jag vill aldrig förlora detta livet.
Tanken på att jag kommer bli gammal och dö får mig ibland att gråta.
Finns många kvällar då kalifa fått vara vaken med mig och bara hålla om mig..

Hatar detta..

Ibland straffar jag mig själv. När jag mår som allra bäst, när jag verkligen är lycklig kan jag få dessa hemska tankar.
Bara för att jag känner att jag har så mycket att förlora.
En underbar familj, en underbar sambo som jag älskar högt!
Underbara vänner.. Ja jag älskar mitt liv!
Jag vill alltid ha det kvar. Vilket jag vet inte går.. Det finns ingen evighet.

Så nu kommer jag ligga å vända å vrida i sängen halva natten känns det som.

Usch ;/