Kärlek och Hosta kan inte döljas

Jag har alltid kunna beskriva mina känslor. Jag har alltid
vetat hur jag vill ha det och jag har aldrig tvekat på mig själv.

När jag är ensam eller när mina tankar sprudlar, tänker jag oftast
på negativa saker. Egentligen tramsiga saker :S Jag är mer misstänksam
nu än jag någonsin varit innan. Utan anledning. Blir irriterad på mig själv
när jag förstorar upp allt. Skääms med mig.

för några dagar sen bjöd Kalifa mig på restaurang :) Det blev Haket.
Muumms!" Dom senaste dagarna har jag bla. varit på infomöte på jobbet,
liiftutbildning och annat sköjj.

Ligger på Kalifas säng med hans dator och väntar på att han ska sluta
jobba. Ska nog ut och gå en runda, eller se film x)

Varför känner jag såhär?
Kalifa tog upp ett ämne här om dagen som jag inte ens har fundera över.
Jag undrar.. Måste man verkligen förlova sig bara för att folk ska förstå att man
är upptagen? Jag är redo att bli seriös, jag älskar honom över allt annat. Men man
vill ju göra det av rätt anledning. Inte för att man tror att det ska bevisa något
för andra.

Jag e rätt trött på Skåne.